Det har cirkulerats på de sociala medierna kring haschtaggen #metoo där kvinnor har vågat berätta om de sexuella trakasserier de har fått möta på olika sätt och platser. Allt ifrån tafsande på disco golvet till sexuella könsord skrikande efter sig till våldtäkt! Fruktansvärt att läsa hur många det är att läsa hur många det verkligen är som har upplevt detta.
Likaså jag!
Jag har varit öppen om mycket i mitt liv men detta är något som endast min man vetat om. Det har säkert påverkat mig mycket samtidigt som jag har förträngt det och inte trott att de skulle finnas så starka minnen kvar efter den kvällen för 20 år sedan.
Nej, jag blev aldrig våldtagen men det var nära och det räcker för mig för att det ska sitta i minnet. Det är första gången jag öppnar mig men nu är det dags!
För 20 år sedan var jag 16 år, skulle börja gymnasiet och hade blivit utsatt för grov mobbning under mina tre år på högstadiet så jag var skör, och så trasig! Sommaren tillbringade jag i vårt paradis Halmstad där jag och mina kompisar tillbringade mycket av sin tid tillsammans bl.a att gå på disco och vi hade så roligt. Men jag förträngde allt det jobbiga som jag just då bar på. Jag hade ofta självmordstankar. Tittade ofta ut mot havet och tänkte på om hur jag ska avsluta mitt liv på bästa sätt. Jag hade anorexia, åt inget, svalt mig själv, gömde mig för att ingen annan skulle komma in genom min fasad som jag hade byggt upp och som jag på något sätt trivdes med! Att vara i Halmstad var min fristad, där jag inte behövde möta några “hemifrån”. Där kunde jag må bra och andas…trodde jag!
En kväll höll jag och mina kompisar som vanligt till på discot i Tylösand och dansade och hade super roligt.
Träffade en kille som jag tidigare hade pratat med och vi sa att vi kunde gå ut och sätta oss för att prata vidare då vi inte kunde höra vad vi pratade om inne på discot pga den höga musiken. Vi gick ut i en av sanddynerna och började prata om allt! Jag kände verkligen att han lyssnade tills han helt plötsligt lade handen på mitt lår och jag tog bort hans hand för att göra första markeringen att jag vill inte. Han gav sig inte, han försökte att pussa mig men jag ryggade bakåt för andra gången markera att NEJ jag vill inte. Då tog han tag i mig, lade mig ner och ja…försökte att komma till. Trots mitt trasiga jag, beslöt jag mig för att inte en gång till som någon ska bestämma över mig så jag skrek till (och jag kan skrika) jag skrek så högt att två killar som stod nedanför sanddynan hörde mitt skrek och kom, slet killen av min tunna sköra slitna ätstörda kropp och “slängde i väg honom”
Där svartnade för mig, här får jag en blackout. Kommer inte ihåg någonting efter det! Förmodligen chocken som kom men jag vet att de två killarna hjälpte mig och jag är evigt tacksam.
Jag kom hem, pappa hämtade mig som vanligt på cykeln. Jag cyklade hem, hur vet jag inte men hem kom jag. Jag kommer inte ihåg om jag pratade något med pappa under cykelturen. Men jag kom hem, hade inte blivit våldtagen men minnena fanns där på hur nära det var om inte de killarna hade kommit och att jag orkade skrika.
Hur har detta då påverkat mig efter det? Säkert mer än vad jag tro men givetvis första gången jag skulle ha sex var det jobbigt. Efter händelsen i Halmstad för 20 år sedan träffade jag min man som hade ett hjärta av guld. För han berättade jag allt för och han hade förståelse för allt. Sexet tog tid men han lugnade mig på ett sådant sätt som ingen hade gjort tidigare och det underlättade närheten.
Min berättelse kring haschtaggen #metoo och jag skäms inte för att berätta om den. Ingen ska behöva utstå det jag eller någon annan kvinna behövt göra.
Kram Lisa
